Det är egentligen bara en massa ord......

Jag vet att jag borde säga NEJ! Men det går inte! Varför är det så himla svårt? Mitt hjärta säger en sak och mitt sunda förnuft en annan. Det gör ont! Jag måste hitta ett sätt för att gå vidare, att bara glömma. När han ringer eller smsar så skiner hela jag av lycka, men det är egentligen inte lycka......det är ett destruktivt beteende. Varför gör jag mig själv så illa? Jag borde vid min ålder ha mer sunt förnuft än jag har. Jag känner inte igen mig själv. Jag bara MÅSTE hitta ett sätt att gå vidare..........

Kram kram